14 december.... Jans födelsedag.... känns så himla länge sedan allt hände.... Vad tiden rullar på... Tänker väldigt ofta på honom men en dag som denna blir det några extra tankar.... saknaden finns absolut där.... att mista en person som sprider en sådan glädje.... Så klart att tårarna trillar då jag tänker på det.... Det lustiga är att man inte inser hur mycket personer betyder för en förens de är borta.... Kunde aldrig tro att jag skulle ha en sådan saknad... men den har funnits med mig sedan dess att han lämnade oss.....

Kan minnas det än idag.... då jag fick samtalet om att något hänt honom.... När jag minns tillbaka vet jag precis var jag befann mig i den stunden, hur tankarna gick och vad som sedan hände.... Denna dag hade man planer som vilken annan dag som helst och så vänds livet totalt upp och ner.... Det var så ofattbart.... minns att det tog lång tid innan man fattade.... om man har gjort det än?

Denna dag kom att innehålla ambulans, sjukhusvistelse och massor av tårar...

Jan var verkligen en person som spred glädje omkring sig.... han var oftast glad och man kunde inte annat än le och dra på smilbanden åt hans skämt och bus.... funderar på hur ofta han gladde mig...

Ett av de starkaste minnena från denna dagen var då jag valde att se honom ligga där på britsen.... Minns det som om det var igår.... vet precis vilka kläder han hade på sig och hur han såg ut.... Att gå in och se denna glada och spralliga person ligga där helt stilla gick inte ihop med min bild av honom.... jag minns särskilt att jag tänkte att när som helst hoppar han upp och busar som den vanliga Jan alltid gör.... Men inte... Hans läppar var färgade i blålila och hans hand var kall....

Saknaden är oerhört stor och jag kommer alltid att bära med mig honom och den glädje han spred.... Han kommer aldrig att glömmas bort..... <3

-EmmA-